Nu börjar det röra på sig i ”insekts-ätar-Sverige”. Kanske hörde ni inslag i radio och läste artiklar om insektsätande i samband med Almedalen i början av sommaren? Orsaken till intresset är en rapport skriven av Åsa Berggren, professor i Ekologi, och Anna Jansson, professor om husdjurens utfodring och vård på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Rapporten (som du kan ladda ner och läsa här) sammanfattar läget för insektsätande i världen, forskningen på området samt det nyväckta intresset för att odla, förädla och äta insekter.
Intressantast med rapporten (i alla fall för oss som redan har lite koll på det internationella insektsläget) är att Åsa och Anna resonerar kring vilka insekter som skulle passa bra att föda upp i Sverige (återkommer till det), men också att de i samband med rapporten släpptes föreslagit att det skapas ett forskningscentrum för entomofagi på SLU i Uppsala. Mer om detta kan du bland annat läsa i denna intevju i Upsala Nya Tidning.
Bugburger håller givetvis tummarna för att Åsa och Anna får igenom sitt förslag och kan fortsätta att utforska de frågor som de själva ställt i SLU:s interntidning:
Vilka arter i Sverige är aktuella? Gräshoppor, mjölbaggar och honungsbin är tre kandidater men vi vet ganska lite.
Vad kan vi ge dem att äta?
Hur kan man värna om insekternas välmående, både under livet men också när man ska döda dem?
Hur kan man säkerställa att insekterna blir säkra att äta (matsäkerhet och hygien)?
Hur övervinner man den kulturella motviljan mot att äta insekter?
Hur ska man föda upp insekter för att inte skapa nya miljöproblem?
Spännande frågor allihopa, och visst är vi sugna på svar. I rapporten ägnas som sagt ett avsnitt åt insekter som är lämpade att odla här i Sverige. Utgångspunkten är att inte införa nya insekter utifrån som skulle kunna föröka sig utanför odlingarna och skapa ekologisk obalans . Därför har man identiferat tre ätbara insekter som borde lämpa sig bra för odling i Sverige. Här en liten sammanfattning av det rapporten som säger om de föreslagna insekterna (med ett par mindre tillägg från undertecknad):
1. Hussyrsor
Hussyrsan (Acheta domesticus) har varit en del av den svenska faunan i flera hundra år och anses numera vara inhemsk. Syrsor är lättodlade vilket kan förklara varför det i Thailand finns hela 20 000 odlare. Syrsan kan äta många olika slags växter och går att föda upp i trånga utrymmen (2000 insekter per kvadratmeter) och föredrar temperaturer över 20 grader. Lägg till att syrsan är näringsriktig mat och att den faktiskt av många insektsentreprenörer kallas ”the entry bug”, och ofta är lätt att få folk att äta testa, ofta med referens till att en syrsa ungefär är som att äta en räka med skal på.
2. Mjölmaskar
Att mjölbaggens, Tenebrio molitors, larv är utmärkt mat har Bugbuger redan konstaterat. Ja vi har till och med gjort en film om hur du tillagar mjölmask.
I rapporten från SLU påpekar man flera fördelar med att odla masken (framförallt dess korta livcykel). Idag odlas dock ofta mjölmask på foder av mjöl, skummjölkspulver eller jäst, mat som vi människor lika gärna skulle kunna äta direkt. Enligt rapporten finns det dock källor som hävdar att mjölmask skulle kunna födas upp på växt-avfall från matindustrin.
3. Honungsbin
Det som framförallt talar för honungsbin (Apis mellifera) är att vi sedan länge har stora kunskaper om binas ekologi, hur de förökar sig och hur bi-samhällena mår. Att odla upp bin och sedan äta upp dem låter kanske inte så bra (man har ju hört talas om bi-döden), men tydligen är det så att det stora hotet mot bi-samhällen ett kvalster med det skräckinjagande namnet Varroa destructor. Detta kvalster finns framförallt i kullar av drönare och ett sätt att bekämpa det är att få drottningen att lägga drönarlarverna i särskilda vaxkakor som man sedan skördar. På så vis minskar man mängden Varroa destructor i samhället utan att påverka mängden arbetarbin eller honungsproduktionen. I Danmark ha rman testat att skörda drönarlarver och sedan använda dem till matlagning.