Det vanligaste sättet att göra en dokumentär om att äta insekter i dag är att intervjua ett par forskare, någon från FN och en massa entoprenörer världen över som berättar hur deras affärsidé kommer att rädda världen. Danska dokumentären Bugs skiljer sig från mängden. Den här dokumentären handlar framförallt om en sak: Smak. Och när alla pratar om insekter som protein pratar kockarna/matforskarna Josh Evans och Ben Reade från Nordic Food Lab om insekter som mat!

Och vilken jävla matresa vi bjuds på. Med entusiasm kastas vi från land till land och följer deras jakt på nya kulinariska upplevelser och kunskap om hur insekter tillagas och samlas in i olika länder. Feta larver i Australien ”som när man rostar vitlök länge och det inte längre smakar vitlök”, grillad termitdrottning i Kenya ”lyxigt, mat som kickar rumpa” och myrägg (escamoles) i Mexiko ”påminner om avokado och färsk mandel”.

I Uganda får de bekanta sig med det gaddlösa biet, som av reaktionerna att döma trots att de inte försvarar sin honung, gör kanske världens finaste biprodukt:

I filmen gör också teamet ytterligare ett par kulinariska stopp. Exempelvis på Sardinien där de testar Europas enda överlevande traditionella insektsrätt Cazu Mersu, osten som får lite extra piffig smak tack vare fluglarver som lever i osten. Men längs resan händer också något som gör att glädjeruset och upptäckarlustan försvinner.  Ett besök på nederländsk insektsfarm, samt deltagandet i Insects feed the world-konferensen får dem att känna olust över att äta-insekts-grejen har blivit kommers, där allt handlar om proteiner och där insekterna hamnar i samma icke-fungerade livsmedelssystem med fokus på monokulturer.

”Det handlar om att göra det system de redan har mer hållbart”, säger Ben Reade på ett tåg tillbaka till Danmark. Sen hoppar han av och resten av resan och filmen tappar helt sin positiva energi (trots spännande besök på liv och död i Japan).

Slutklämmen är att FAO har fel när de säger att vi måste producera en massa mer mat och proteiner för att få en växande befolkning att överleva (när 7 miljarder människor har hunnit bli 9 miljarder 2050). Varför har de fel? Jo, säger Josh Evans, enligt FN:s Världslivsmedelsprogram finns det idag tillräckligt med mat för att föda 12 miljarder människor.
Ett ganska otillfredsställande slut om man liksom jag är intresserade av dessa frågor på riktigt. För visst har såväl Josh som Ben stora poänger. Distributionen av mat i världen är snedfördelad och fungerar dåligt. Men det diskvalificerar inte argumentet att vi borde dra ner på produktionen av klimatovänliga livsmedel och ersätta med mer klimatvänliga alternativ såsom insekter. Enligt samma Världslivsmedelsprogram som Josh hänvisar till innebär förändringar av klimatet till översvämningar och torka som ökar risken för hunger och undernäring med upp till 20 procent fram till 2050.  Siffran 12 miljarder människor hittar jag ingenstans, men en siffra från 2006-2008 säger att det produceras 2790 kcal per person per dag i världen.  Räknar man med att amerikaner i snitt slänger i sig 3790 kalorier per dag (enligt FAO), ja de flesta västerlänningar en bit över 3000 kalorier (Sverige 3114 kcal) och att de flesta länder i världen har ett snitt på över 2000 kalorier (och att en hälsosam diet ligger på mellan 2200-2500 kalorier) verkar siffran mat för 12 miljarder människor orealistisk. Kanske har den räknats på att alla i världen körde en lättare kosthållning på runt 1700 kalorier?

Som sagt. Slutet är lite otillfredsställande och väcker många frågor (frågor som faktiskt får fler svar på filmens utmärkta sajt (www.bugsfeed.com). Filmen i övrigt väcker mest hunger efter mer. Och en viss sorg över att leva i ett land med så få riktigt kulinariska ätbara insekter ;-)

Får du chansen: Se den!

---

Världens bästa bok om ätbara insekter?
Kan du läsa svenska? Grattis då kan du läsa:
Äta insekter: Entomaten och det stora proteinskiftet. Den går att köpa i vanliga bokhandlar, hos förlaget, på Adlibris och Bokus. Läs mer om boken och köpställen här!